Direktlänk till inlägg 5 april 2016
Att börja animera
”Animation, it’s all in the timing and in the spacing,” sa han. Richard Williams berättar i sin teoretiska bok The Animator’s Survival Kit (2009) om den gången han arbetade i en källare i Hollywood tillsammans med den då 80 år gamla animatören Grim Natwick. Natwick hade i fyrtioårsåldern animerat 83 scener i den sensationella första långfilmsanimationen Snövit och de Sju Dvärgarna (1937). Han hade även designat karaktären Betty Boop åt Max Fleischer, dock utan att han över huvud taget fick någonting tillbaka, av vilket han var mycket arg över i resten av sitt liv. Natwick talade under tiden han och Williams arbetade tillsammans om vad nyckeln till en välgjord animation var. ”Animation, it’s all in the timing and in the spacing,” sa han.
Timing och Spacing förklaras oftast med en studsande boll som exempel eftersom den kan visa på många olika aspekter av animation. Timing är de tillfällen där bollen studsar mot marken. Timingen innebär effekterna av när en handling sker, rytmen av någonting som händer i en rörelse. En boll studsar mot marken och dess inverka på bollen är att den flyger upp igen. Spacing innebär att vid de tillfällen bollen rör sig långsammare bör bilderna av bollarna överlappa varandra, men då bollen snabbt faller ska man tänka på att rita bilderna mer åtskilda och det är detta som kallas för spacing, alltså mellanrumen. Timing och spacing må låta enkelt, med det är samtidigt ett av de viktigaste momenten. Williams menar att spaningen brukar vara mer lurigt än man tror och att animationer med bra spacings brukar vara mycket sällsynta. (The Animator’s Guide to Survival. 2009. s,36)
(Timing and Spacing. Bild ur Richarl Williams The Animator's Survival Kit s,37)
Ännu en teknik där man använder sig av den studsande bollen som exempel är ’squash and stretch’. Det innebär att bollen dras ut i och med sitt snabba fall nedåt, blir nästan platt när marken inverkar på den och sedan återgår till sin normala runda form på väg upp igen mot den långsammare rörelsen. Det som är viktigt i denna typ av teknik är att man gör en position där föremålet i fråga nuddar vid marken innan det töjs ut. Denna position kallas för en ’contact’ och kommer bidra till att föremålet får mer liv.
(Squash and stretch. Bild ut Richard Williams The Animators Survival Kit s.39)
På 20-talet brukade animatörerna göra största delen av arbetet själva, men under arbetet av Max och Dave Fleischers Mutt and Jeff kom man på att om animatören endast ritar de huvudsakliga positionerna, ’extremes’ och man anställer någon som kan rita de där emellan ’inbetweens’ kan man man göra jobbet tre gånger så fort. Idag är det så man arbetar med animation.Det finns en animatör som ritar upp det viktigaste positionerna och en assistenter som man kallar för inbetweeners fyller upp det där emellan. Mitt i en rörelse mellan två ’extremes’ sätter man en mycket viktig position som man kallar för en ’breakdown’ eller en ’passing position’. Denna är mycket viktig för själva handlingen i en rörelse. Williams menar i The Animator’s Survival Kit (2009) att de flesta animatörer, även han själv, brukar vara noga med att stryka under denna för att den är avgörande för att hjälpa animatörer att konstruera.
(De olika positionerna och hur de står i förhållande till varandra. Bild ur Richard Williams The Animator's Survival Kit s.49)
Om man föreställer sig alla dessa positioner i en svajande pendel börjar man med att rita ut extreme positionerna där rörelsen helt tappat fart, avslutas och riktningen förändras. Passing position befinner sig mitt emellan extreme positionerna och då pendelns arm förblir lika lång kommer passing position at skapa en båge, det är här som rörelsen går som fortast. Mellan extreme positionerna och passing position lägger man till inbetweens. Det är nu spacing blir viktigt. Eftersom rörelsen blir långsammare ju närmare den kommer sin vändpunkt, lägger man till ytterligare några inbetweens mellan extreme positionen och de inbetweens man ritat ut först så att de överlappar varandra. Det är viktigt att det blir större och större spacings mellan varje inbetween då rörelsen blir snabbare ju närmare mitten den kommer och att varje spacing blir mindre och mindre mellan varje inbetween när de närmar sig vändpunkte. Det man har gjort nu kallas för ’ease out’ och ’ease in’, alltså en rörelse som precis som i en pendel går från långsamt till snabbt till långsamt igen. Dessa gruder är som väldigt viktiga och användbara att kunna förhålla sig till om man ska börja animera. ”Animation, it’s all in the timing and in the spacing,” sa han.
(The Arc of Action. Bild ut Richard Williams, The Animator's Survival Kit s,50)
Källhänvisning
Litteratur:
Williams, Richard. The Animator's Survival Kit. London: Faber and Faber Limited. 2009.
Gångcyklar är i grund och botten -till ingens förvåning- starkt inspirerade av hur vi själva går i verkligheten eftersom det är den typ av gång vi vet om. Tidigare inlägg har handlat om animationens historia, grunder och hur man gör när man konst...
Richard Williams citerar animatören Ken Harris tips ”A walk is the first things to learn. Learn all kinds, cause walks are about the toughest thing to do right.” (The Animator’s Survival Kit. s,102. 2009)
Att promenera ä...
En dag. En riktigt dålig dag. En dag där allting bara gått fel man är, arg och frustrerad, behöver någonting för att spänna av. Någonting som kan muntra upp en. Vad kan då vara bättre än att sätta sätta på TV:n och zappa förbi en kanal som visar en g...
Namn: Caroline Jungefalk Palmgren Datum: 17/10-15 Version: 3 1. Ide/Problemformulering - Hur har man konstruerat rörelse inom animation i förhållande till den verkliga människan 2. Mål och syfte med detta projektarbete - Syft...